FRAMTIDEN

Behovet av upprustning är stort på både Stångådalsbanan och Tjustbanan. Underhållet är mycket eftersatt på grund av brist på pengar från staten. De tunga godstågen till och från Västervik frestar på den linjens spår, medan godstrafiken på linjen Bjärka Säby – Hultsfred hämmas av det låga axeltryck som banan för närvarande tillåter. Efter satsningen i början på 1990-talet, alltså för nu 15 år sedan, har mycket lite skett.

Inte minst Kalmar län driver på för att få till stånd en upprustning av järnvägarna i östra Götaland, eftersom de båda är centrala för infrastrukturen i Kalmar län. Som ett led i det utökades trafiken på både Stångådalsbanan och Tjustbanan vid tidtabellsskiftet i juni 2008. Y2-tågen, Kustpilarna, används i trafiken mellan Linköping och Kalmar. De genomgår för närvarande renovering - som dock av olika skäl dragit ut på tiden.

För tågen mellan Linköping och Västervik togs nya rälsbussar av typen Itino i trafik i juni 2010. 

Mellan Linköping och Kisa och mellan Linköping och Åtvidaberg finns behov av pendeltåg med uppehåll också på de mindre orterna. 

I längden är det, inte minst med tanke på den omläggning av trafiken som klimatet kommer att kräva inom en snar framtid, en överlevnadsfråga för de berörda kommunerna och orterna att banan rustas upp med nytt skarvfritt spår, ny trafikledning, fler och nya fordon och, i längden, fler mötesstationer och elektrifiering.



Kustpilen lämnar Bjärka Säby på sin färd mot Kalmar.
Semaforen i bakgrunden används inte längre. Den är ändå unik på så vis att den, tillsammans med sin kamrat på linjen från Västervik, är de enda semaforer i hela Sverige som över huvud taget finns kvar på Banverkets linjer. På museijärnvägar och på Inlandsbanan finns ytterligare semaforer kvar.